Ur Åbo Tidning 26.01.1896

Åbo Tidning 26.01.1896 (Original, tack till Historiska Tidningsbiblioteket)

Sällskapet Aura trädgårdsvänner
hade i går sitt årsmöte, varvid till först upplästes sekreterarens berättelse öfver skpts värksamhet under sistlidet år, det 14: e sedan sällskapets stiftelse. Under året hade hållits 8 ordinarie sammanträden, vid hvilka behandlats 14 frågor, rörande skpts inre angelägenheter, samt 12 ärenden af mera allmän natur, däribland frågorna om anordnande af en platsförmedlingsbyrå samt om möjligheten att få kommunalträgårdsmästare anstälda.
Skpts skola för kvinliga trägårdsskötare, som d. 1 okt. 1894 flyttats till Koristo egendom och börjat sin värksamhet med tvänne elever, hvarpå ytterligare tvänne intagits d. 1 apr. 1895, hade under året förorsakat skpt bekymmer af allvarsam art, i det eleverne särskilda gånger tillstält förvecklingar, hvilka haft till följd, att styrelsen funnit sig nödsakad att låta en af dem från skolan afgå. I hennes ställe hade en annan intagits d. 1 apr., men denna hade emellertid den 16 maj jämte den andra af de först intagna eleverna aflägsnat sig från skolan och vägrat, ehuru därtill uppmanad, att dit återvända, hvarför dessa bägge platser anslogos lediga att ansökas och besattes med eleverna Ellen Einola fr. Tavastkyrö och Paulina Adamsson fr. Kotka. Sedan dess har skolans värksamhet fortgått utan störingar.
Angående skts fruktodlingsinstruktörs värksamhet under året nämdes i berättelsen, att han besökt 39 lägenheter för 52 förrättningar, som medtagit en tid af 88 dagar. Därunder hade han förädlat 166 fruktträn med 810 ympar samt beskurit 542 fruktträn och 370 bärbuskar. Dessutom hade han planterat och delvis flyttat 456 fruktträn och 478 bärbuskar samt 57 allé- och prydnadsträn, 805 häckplantor, 235 prydnadsplantor och 600 smultronplantor äfvensom klipt häckar till en sammanlagd längd af 201 meter samt anlagt täckdiken till en längd af 700 meter. Härför hade erfordrats 199½ mans-, 18 kvinno-, 22 goss- och 26½ hästdagsvärken.
I berättelsen bifogad redogörelse för försökodlingsstationen å Wartsala lägenhet meddelade hr O. Olsoni, att sällskapets instruktör besökt lägenheten den 18 maj och därvid planterat 10 päron- och 10 äppelträn, hvilka tagits från kungl. experimentalfältet i Stockholm och synes hafva gått väl till. Dessutom hade särskilda ympar blifvit insatta å förut planterade stammar. Å stationen växte f. n. 101 stammar, af hvilka 47 utplanterats åren 1894 95 samt de öfrigo 54 tidigare. En del trän hade under sommaren burit frukt. Plats funnes beredd för utplantering af ytterligare 20 päron- och 30 äpplestammar.
Stadsträgårdsmästaran O. R. Gauffin hade till årsberättelsen fogat en redogörelse för af honom enligt uppdrag af skpt värkstälde inspektioner af kvinliga trägårdsskötareskolan å Koristo, försökstationerna å Wartsala och Hannula samt fruktodlingsinstuktörens värksamhet. Beträffande den sistnämda uttalade sig hr Gauffin i den riktning, att denna värksamhet synts komma att utöfva stort inflytande på fruktträodlingen, men endast för det fall, att den största eftertänksamhet iakttages. De resultat däraf, hvilka hr G. varit i tillfälle att iakttaga,hade utfallit dels väl, dels mindre tillfredsställande. I sistnämda fall hade orsaken varit den, att de af instruktören värkstälda förädlingarna efteråt icke blifvit skötta och i följd däråt afstannat i utveckling. Härtill bidraga i icke ringa grad den rädsla, som allmänheten hyser för att aftaga eller förminska en växande trägren. Denna rädsla tyckes vara medfödd och inrotad hos både bildade och obildade personer, till skada för en plantering, ty genom försummelse att använda sågen uppnår träet endast hälften af sin lifslängd och lifskraft. Det syntes tydligt, att instruktören redan vid själfva arbetet blifvit hindrad att borttaga grenar, som bort aflägnas, för att alls icke tala om åstadkommande af dagsljus och luft åt ymparne under sommaren, sedan de börjat växa, genom afskärande af härför hinderliga grenar. Ett af de största hindren för äldre träns förädligt komma att ligga just häri och måste med alla till buds stående medel aflägsnas, innan man kunde vänta fullt tillfredsställande resultat.
På grund häraf ansåg hr G. det knapt löna sig att låta instruktören utföra något arbete med förädling och beskärning, om han icke efteråt blefve i tillfälle att följa med de ympade tränas utveckling. I stället för att trägårdsodlingen i den bildade jordbrukaren och forstmannen borde hafva de naturligaste bundsförvandter, tyktes desse vara svåra motståndare, som icke sällan antogo en auktoritet öfver trägårdsarbetet,hvilken endast dolde okunnighet och som hindrade alt framåt-skridande.
Hr Gauffin föreslog af dessa skäl, att instruktörens arbetstid framdeles icke blefve altför knapt tillmätt samt att honom måtte beredas tillfälle att öfvervara gjorda förädlingar och beskärningar, tils dessa hunnit stadga sig äfvensom att allmänheten måtte bibringas kännedom om, att beskärning hvarken dödar eller skadar träna.
Angående försöksstationen å Wartsala nämde hr Gauffin, att sällskapet, äfven om det stält stora förhoppningar på denna station, icke blifvit besviken i dessa, samt att, ifall åt stationen fortfarande egnas samma intresse som hittils, den tid icke vore långt aflägsen, då den kunde betecknas som ett mönster för en fruktträgård.
Försöksstationen å Hannula gjorde sig däremot icke förtjänt af sitt namn, utan borde af skpt tillspillogifvas. Orsaken härtill vore i främsta rummet, att grunden vore fullkomligt olämplig för fruktträn och att intet gjorts före planteringen för att förbättra den.
Angående sällskapets ekonomi meddelades i årsberättelsen, att skpt enligt matrikeln räknade 72 medlemmar, men enligt kassörens redovisning hade endast 58 inbetalt årsafgifter. De ständiga medlemmarnes antal var 5 och de korresponderandes 2.
Vid årets början hade sällskapets kassa följande behållning: i statsanslaget för elevskolan 873 mk, ständiga medlemmars fond 200 mk, understödsfonden för trägårdsmän 94mk 32 p. och skpts enskilda fond 1,119 mk 6 p.
Inkomsterna under året hade utgjort: d:o för elevskolan 1,000 mk, genom fruktodlingsinstruktörens värksamhet influtna medel 489 mk, ledamotsafgifter 255 mk, en ständig ledamotsafgift 50 mk, räntor 126 mk 86 p.
Utgifterna hade belöpt sig till: för elevskolan 1,000 mk, lön åt instruktören 1,000 mk, resekostnader åt densamme 141 mk 50 p., ympvax 5 mk 80 p., arvode at sekreteraren 100 mk, d:o åt kassören 50 mk, förflyttningskostnader för inspektören 150 mk, annonser 99 mk 71 p., tidskrifter 24 mk 50 p., protokollsutdrag 39 mk 55 p., fruktträn till Wartsala 89 mk 80 p., inventarier 11 mk, postporto och tryckningskostnader för årsberättelsen 58 mk 55 p.
Behållningen till innevarande år utgjorde i anslaget for elevskolan 875 mk, ständiga medlemmars fond 250 mk, understödsfonden för trägårdsmän 98 mk 9 p., enskilda fonden 1,290 mk 74 p.
På revisorernes tillstyrkan beviljades åt bestyrelsen full ansvarsfrihet.
Till medlemmar i bestyrelsen utsågos: till ordförande d:r A. R. Spoof, viceordförande kommunalrådet J. W. Marjalin, sekreterare hr C. M. Rajalin, vice sekreterare hr C. A. Kellgren, kas- sör hr C. G. Norén, bibliotekarie hr Olsson, den sistnämde invald i st. f. hr A. Rajalin, som undanbad sig återval, alla de öfrige återvalda.
Hr O. Olsoni berörde härpå i ett föredrag fruktodlingens värsta fiender, frukttjufvarne, framhållande att enda botemedlet mot dem vore att sprida kännedom af och intresse för fruktodling i alla samhällslager, så att fruktträn komme att odlas af hvarje torpare och backstugusittare, ja äfven liksom i Tyskland långs landsvägarne. Folkskollärarene borde på alt sätt intresseras härför och en instruktör anställas, som hade att resa från skola till skola. Vidare borde kommunerna förmås att skänka en fruktträstam åt hvarje från folkskolan utgående elev. Om kärlek till fruktodling på detta sätt blefve spridd bland folket, skulle man icke behöfva frukta for att årligen förlora frukter för flere tiotal mark och att få sina fruktträn förstörda genom tjufvar.
Föreningen beslöt framdeles upptaga denna fråga till diskussion.
Vidare beslöt föreningen öfverlämna åt bestyrelsen att införskaffa utredning angående organisationen af på andra orter befintliga platsförmedlingsbyråer for trägårdsmän samt att därefter söka vidtala tre af föreningens medlemmar att härstädes organisera en sådan byrå, af hvilken såväl arbetsgifvare som arbetstagare förmodades komma att hafva stor nytta.
Till behandling upptogs den vid ett föregående möte väkta frågan, huruvida det icke vore anledning att den engelska Windsor-bönan blefve hos oss odlad i större utsträckning än hittils. Under diskussionen uttalades, att denna böna knapt nog komme att vinna terräng såsom födoämne, men däremot borde den såsom mycket gifvande vara lämplig att användas till kreatursfoder och kunde för sådant ändamål med fördel odlas i potatisåkrarne mellan potatisraderna, då åkern komme att gifva dubbelt utbyte. Å andra sidan uttalades äfven tvifvelsmål rörande lämpligheten at denna bönas odlande i större skala, hvarför den förda diskussionen skulle få utgöra svar på frågan.
Vidare upptogs till diskussion en af hr Gauffin framstäld fråga: hvilka erfarenheter hafva vunnits om begagnandet af granris såsom täckningsmedel för våra truktträn? Flere af de närvarande uttalade sig för att hänga granris på tränas stammar och grenar, till förekommande af att dessa uppvärmdes af vårsolen för att under därpå följande kalla nätter återfrysa och taga skada. Äfven vore det väl att på samma sätt täcka jorden under träet, så att icke vegetationen blefve framkallad af solvärmen innan nattfrosterna upphört. Meningarna i denna fråga visade likväl några skiljaktigheter, hvarför äfven i den diskussionen fick utgöra svar på frågan.
Efter det hr Olsoni ännu påpekats det oegentliga uti, att i träskolorna odlas flere fruktträsorter under olika namn, hvilka i själfva värket vore synonyma, utsatte sällskapet nästa klubbafton till lördagen d. 8 och nästa ordinarie möte till den 22 februari, hvarpå mötet upplöstes kl. 10¼ e. m.